Årets första joggingtur

När jag vaknade tidigare i dag, så lyste solen och jag kände mig allmänt tjock - två bra anledningar till att dra på sig springskorna och bege sig ut på en liten runda. tråkigt nog slutade denna, till en början, uppfriskande och energigivande springtur i misär - jag sprang vilse i 15e arr. jag såg det först som en upplevelse, ett tillfälle att lära känna vårt område lite bättre, men när jag tillslut insåg att jag överhuvudtaget inte hade en blekaste aning om vart jag var så började paniken ta vid. dessutom dog min iPhone. fitthelvete. här lägger jag mig ner och dör, tänkte jag. hur ska jag få tag på mat och vatten? vart ska jag sova om natten? varför fick inte jag en personlig sak att ta med, som de som blir strandade på en öde ö får? hade jag inte kommit på den briljanta (och egentligen självklara) idén att kolla på en karta vid en metrostation (hjärnan går faktiskt i lås när man får ett nervöst sammanbrott) så hade jag nog dött där, på slutstationen balard linje 8.

en liten karta över vägen jag troligtvis har sprungit.