kalla mig ludmilla

elavbrott och sverigebesök.

det har hänt en del sedan jag slutade blogga. eller, jag slutade nog aldrig. tröttnade gjorde jag nog heller inte, nu när jag tänker efter... i alla fall.

vår lägenhet brann ner. eller, den kunde ha brunnit ner om inte det omtalade och besvärliga strömavbrottet inträffade - lägenhetens elcentral, som är belägen i vår garderob, sa POFF också var där varken ljus eller värme. stackars lilla amanda som var på besök, det var ju inte såhär det skulle gå. nu är den tillbaka dock. och varmvattnet lika så. men inte har man duschat för det.

just nu känns allt lite så där norrländsk vemodigt:

- jag har tagit ut mina extensions och ser återigen ut som en liten förortspojke, inte en chick storstadsbo (gjorde jag någonsin det, förresten?)

- studierna tar emot. alla pratar till mig snabbt och fult och jag hatar det. ingen lyssnar på mig för att jag tar sån tid på mig att få fram ett enda ord.

- vattnet här är fullt av kalk och klor och klorin och piss och mög vilket har gjort min vackra chokladbruna hårfärg grå och dassig, vilket gav mig den geniala idén att slinga håret och succesivt få tillbaka min naturliga blonda färg. resultat: jag flyttar till polen.

- fet.

TIPS!TIPS!TIPS!

äntligen hemma från dagens lektioner... skyhöga klackar i metron rekommenderas inte. jag begav mig till svenska kyrkan för att få hjälp med att söka jobb - att göra det på egen hand kommer att ta en evighet, finns så många möjligheter! där har de i alla fall en pärm där företag söker anställda (där kan man även lämna in sitt eget cv, såg jag. det kanske vore en idé). finns även en hel mapp för au pair-jobb och barnpassning, vilket kommer att bli min absolut sista utväg...

svenska kyrkan ligger, i samband med svenska skolan, på 9 Rue Médéric (metro: Courcelles, linje 2).

reeperbahn och fransk grammatik

enligt sebastian "alexander" håkansson, från filmen G, så finns det två sätt att ta sig ifrån denna jävla hålan: antingen så vinner man på lotto eller så lirar man rock 'n' roll. själv gjorde jag inget utav det, men lyckades ändå ta mig där ifrån. så nu sitter jag i en ny stad, med nya människor och nytt språk, och jag kan inte hjälpa att det känns aningen surrealistiskt - var så god, här är ditt nya liv. lär dig franska flytande, bli femspråkig innan du är 25. men till vilken nytta? visst, jag vill jobba med internationella relationer och konfliktlösning, antingen inom FN eller på utrikesdepartementet (danska eller svenska?) och då måste man ha en del språk i ryggen. men, tänk om... nej, tänk inte om. bara gör det. nu eller aldrig.

never ending story

då har man pluggat färdigt - efter tre timmar. det känns som att studierna aldrig tar slut när man lär sig ett språk på heltid! även om vi inte får för mycket läxor, så lägger jag alltid själv till ytterligare ordlistor och fraser. hoppas att det lönar sig i slutändan...

just nu sitter vi och degar framför vars en dator, och väntar på att det ska bli dags att ge sig iväg för att kolla på bio! sherlock holmes står på agendan. om ni ska på bio i paris... eller franktike överhuvudtaget - var noga med att kolla så att det inte är en dubbat version, utan att det antingen är en originalversion eller att den är textad.

nu: yoghurt till kvällsmat. brunchen står mig fortfarande upp i öronen.

sunday, bloody sunday...?

ur högtalarna spelar Carla Bruni, vår kära presidents fru, och vi sitter vid vars en sida av bordet och studerar. en skön söndag efter en hård helg, lugnet efter stormen. dagen började med att jag vaknade bredvid en kines (eftersom metron redan slutar gå vid ett, erbjöd vi vår nya vän att sova över). systrarna s. avböjde vår inbjudan då de skulle på en dagsutflykt till versailles i dag. eftersom det trots allt är alla hjärtans dag, beslutade den resterande skaran av oss för att ha en romantisk champagne-brunch. tobias är allt bra att ha, han. maten var som vanligt underbar.

i går provade vi för första gången vår lokala kvarterskrog, en salig blandning mellan restaurang café pub bar och klubb - lyckat. Charlie Birdy, heter den och ligger i början på Rue d´Labbe Groult (metro: commerce, linje 8)

doomed nightlife

vi är hemskt dåliga på att skaffa franska vänner. fredagens festligheter började med att vi bjöd hem två nya vänner på middag, en kines och en dansk. vi drog sedan vidare ut i natten för att möta upp med systrarna s, som befann sig på club Rex på Grand Boulevards - DONT GO THERE! högt inträde, dyra drinkar och dålig musik. för att bespara er vårt missnöje tänkte jag härmed svartlista några av paris nattklubbar:

Le Rex Club

5 Boulevard Poissonnière

metro: Grans Boulevards

Social Club

142 Rue Montmartre

metro: Grands Boulevards

Chez Carmen

53 Rue Vivienne

metro: Grand Boulevards

det slutade med att vi hamnade på Truskel i alla fall. helt okej ställe, för många svenskar bara. än dock mötte vi två fransmän som vi följde med hem på efterfest med... alltså - gå till en bar, träffa parisare och följ med dem.

Jag, dansken och kinesen. foto: tobias.

stackars lilla barn!

en av de nya vänner jag fått (är man vänner på facebook så räknas det) är japan/kines halva halva 50/50. jag och tobias tyckte att det var lämpligt (eller, lämpligt och lämpligt, vi kunde helt enkelt inte hålla oss) att efter några flaskor vin berätta om en liten visa vi har i sverige:

mamma kines

pappa japan

- stackars lilla barn!

och självklart de tillhörande rörelserna. han tyckte kanske inte att det var lika kul som vi, men när en fransman senare under natten bjöd hem oss på efterfest och fick reda på denna mysiga blandning så kunde han heller inte hålla sig för skratt när fransmannen började förklara "in france, we have this little song..."

mère chinoise

père japonais

pauvres petits enfants

jag dog självklart lite av skratt, och lyckligtvis gjorde chippen också det. perfect timing gav denna lilla visa lite mer cred än vad den kanske borde få - internskämt for the win!

dålig uppdatering

borde man ursäkta för dålig uppdatering, eller är det över huvud tagen någon som bryr sig...? i går hade jag ett av mina värsta up-and-downs. dagen började med att jag gick hemifrån med en ny, sundare inställning till skolan och klassen. den bröts dock sönder och samman när jag i mitt försök att socialisera lite satte mig på en ny plats och bröt gårdagens bordsplacering. inget nytt, inga nya vänner. väl hemma var jag på väg att beställa en biljett med första bästa flyg hem till viken - tur nog ringde tobias och räddade mig "stäng av khonnor, sätt dig på metron med håkan hellström i lurarna och kom hit". han och en del av systrarna s. hade bjudit med två klasskamrater på en fika, som jag senare attenderade. tur det, annars hade jag nog dränkt mig i seine.

efter det vände mitt humör och min inställning och gårdagen kom att bli en av de bästa på länge! tänk vad lite nya vänner kan göra. nu - duscha av bakfyllan och hämta kinamat, sen - melodifestivalen och trevligt umgänge.

spontankväll

jag vet inte om det är för att det fortfarande känns som att vi är på semester eller för att vi anammat den sydeuropeiska livsstilen, men klockan 19.00 begav vi oss i alla fall "ut på stan" (eller vad man ska säga. vi bor ju I stan, trots att det tar lika lång tid för mig att pendla till skolan här som det gjorde i när jag bodde i viken och gick i skolan "i stan"). tobias skulle sistaminutenhandla en grammatikbok, något som jag redan gjort tidigare under dagen. dagarna blir ju så otroligt långa när man börjar skolan vid 10.00! det slutade självklart med lite shopping, eftersom butikerna inte stänger förrän kl 21.00 på Boulevard Haussmann. eftersom jag inte skulle hämta min kära mobiltelefon på Le Tigre förrän kl. 22.00 så bestämde vi oss för att äta på ett ställe vi besökt veckan tidigare: Moutarde, på Boulevard des Italiens - a french/american bistro á la Paris och New York. med andra ord är jag åter igen kontaktbar.

Puffärmad tröja med egentillverkade axelsmycken. man måste ju börja någonstans...

fräääscht.

hade ju som sagt ett minispa hemma efter skolan, eftersom det gick sisådär med den sociala biten i dag... tittade förbi Sephora, frankrikes svar på kicks. de säljer bla hårprodukter, smink, parfymer, you name it! de har en massa olika märken, allt från dyra till mindre dyra, men har även ett eget märke om man vill komma extra billigt undan. är man dessutom en slösare som jag, så kan man dra ner lite på kostnaderna genom att skaffa sig ett gratis medlemskort. efter en snabb registrering på nätet så får man 20% rabatt på en stor del av sortimentet!

allt för dryga 20-lappen (vi pratar euro då. låtsaspengar).

note to self!

jag tänkte passa på att berätta lite om mitt första intryck av de miffon jag går i klass med (ja, i dag är miffodagen. därav den frekventa användingen av ordet). kan vara kul att läsa om fyra månader när jag antagligen (förhoppningsvis?) har fått en annan uppfattning om dem. jag menar, som det är nu så kan det bara inte bli värre.

fördelningen av nationaliteter är inte speciellt jämn: 80% asiater och resten från övriga världsdelar (vilket alltså betyder att 80% av klassen kollade snett på mig där jag satt i min ensamhet) har man från början redan svårt att förstå kinesiska eller japanska så är det minsann inte lättare att förstå deras franska. så fort de öppnade käften så höll jag på att dö lite av skratt inombords (tur att inte tobias är i samma grupp, då hade vi triggat varanda till max). duktiga studenter som de är där på andra sidan jorden, så har jag hört att de ofta ber om mer läxor på den här kursen. kulan på den, säger jag.

fyra amerikaner var där också - de behövde inte ens säga var de kom från. man fattade det direkt med deras uttal (okej, jag klankar ner på deras uttal när mitt eget kanske inte är det bästa. men det är deras uppgift att klanka ner på mig, inte min).

sen var där någon turk, någon brasilianare, en från syrien... också var där en ryss. ett riktigt jävla miffo, kan jag meddela er. medelåldern i klassen är mellan 20-25 år - men den här tanten var 46 bast (varför inte? tänker ni. därför, svarar jag). hon spelade miss jagärbästivärlden anka och svarade på alla, ALLA, frågor. främst dem som var bestämt riktade till en annan person. jag råkade dock inte ut för henne, då hade jag satt en kula i pannan på henne. kanske att hon kände av det.

oh, just det. sen var där fyra svenskar också (mig själv inkluderad).

alla i min klass är miffon. eller så är det jag som är miffot, det beror ju på hur man ser det. nervös som jag var så åkte jag hemifrån aningen för tidigt, och var därför bland de första in i klassrummet i morse. jag satte mig på en bänk i mitten, lite så där svenneaktigt - inte för långt fram (nördvarning) och inte för långt bak (man vill ju inte verka som den som inte bryr sig). men ingen satte sig bredvid mig! jag satt alltså som den enda på en ensam bänk under kursens första lektion. vid närmare eftertanke så är det nog jag som är miffot... ser jag skrämmande ut, eller luktar jag illa? tog i alla fall en lång dusch när jag kom hem, ansiktsmask och hårinpackning - just in case.

nej.

Khonnor i lurarna. varför just khonnor, kan man fråga sig. det gör jag med.

långa dagar korta nätter

nu ska vi besöka systrarna. s för lite mys på montmartre. mys. mysigt. ett svenskt fenomen som jag och tobias diskuterade här om dagen - hur kommer det sig att man inte myser som vi svenskar i andra länder och kulturer? eller är det helt enkelt så att man myser, men inte har något speciellt ord för denna sortens umgänge? okej, det finns ord som cozy på engelska och hyggligt på danska, men det är mest bara ett ord för att beskriva saker och ting. ett adjektiv, inte ett jävla verb som vi svenskar tycks ha gjort det till.

i alla fall.

nu ska vi mysa.

klart slut.

Notre Dame

Metro: Maubert-Mutualité, linje 10 (följ väganvisningarna)

eftersom lokalerna där jag skal ha mina lektioner ligger precis vid den enorma kyrkan Notre Dame, så beslutade vi oss för att även ta oss en titt på den. enorm. som all annan arkitektur här i paris... man skulle nästan kunna ta det för att vara americanized, om det inte vore för den gamla kulturella prägeln som vilar över staden. här sträcker sig som sagt historien aningen längre bak i tiden...

jag och toad utanför kyrkjäveln. snö på marken, sol på himlen och regn i luften... hvad sker der mand?! inga puckel-bilder dock. lite tråkigt.

innanför och utanför. in och ut. ja ni fattar. mäktigt var det!

Bonnie et Clyde is no more!

okej. det var inte riktigt den första skoldagen... den första skoldagen är i morgon. förhoppningsvis. jag fattar ju inte vad det är de snackar om. i dag tog vi oss till i alla fall till ccfs-högkvarter för inskrivning och uppdelning av nivågrupper. jag kom som väntat i nybörjargruppen, och kallas härmed för "debutant"! tobias, däremot, kom till sin besvikelse i endast en grupp över mig (han får tycka vad han vill, jag är i alla fall stolt över honom). detta innebär alltså att vi från och med i morgon får egna liv, oberoende av varandra. vi har inte bara olika tider för föreläsningar och dylikt, utan vi kommer även att hålla till på olika platser. lite läskigt, men samtidigt spännande! jag tror att vi behöver tvångskiljas från varandra för att träffa nya människor och inte gå ner oss i varandra och våra internskämt.

efter att vi kommit i ordning bestämde vi oss för att leta efter ställena där vi skal befinna oss i morgon bitti. med solen i ansiktet och självförtroendet i ryggen så begav vi oss ut på skattjakt, intet ont anandes om att det helt plötsligt skulle börja snöa något extremt! det är en av de märkliga ting jag fått uppleva i paris - vädret är inte att lita på. extremt oförutsägbart dessutom. därför blev det en snabb visit på första bästa café - och gud vad gott kaffe kan smaka! hade helt glömt bort det, eftersom vi kör på budgetvarianten här och blandar eget instant coffee. smakar ungefär som såpa, om ni nu någon gång råkat få det i munnen. men man vänjer sig, i guess... söt tant i alla fall.

back to school

med luke i högtalarna och ett äpple i handen förbereder vi oss nu för vår första skoldag! ytterst spännande för en som inte suttit i en skolbänk på ett halvår. dagen till ära blir det uppsatt hår och kavaj - något jag fått för mig bidrar till en mer pro-school-look. pense à moi!

dead end

jag känner mig helt lost i paris klubb-djungel! vart ska man börja? jag har svårt för sensation-white immitationer och dylika snorthäng. jag vill ha alternativ, dansant musik som inte får hjärnan att spy ut varenda hjärncell.

min teori (och mitt hittills bästa hittaruntiparisklubbdjungel-tips) är att ta sig till Grands Boulevards, sätta sig på första bästa bar, hooka up med snygga fransmän och fransyskor som kan ta en vidare ut i natten. förhoppningsvis är man i ett tillstånd där man kan komma ihåg stället man besökt till nästa gång.

fredag = förhoppningar. och nervösa sammanbrott. god natt.

dagens inköp

beige trenchcoat med blåvitrandigt foder, från zara. aningen kall för att använda nu... men våren kommer snabbt till paris, har jag hört i alla fall.

oversize halsband, COS by Hög&Mager. fattig som man borde anse sig vara så är sådanna här investeringar att rekommendera. kan lyfta en gammal outfit som blivit tråkig!

klänning med axelsmycken, även denna från zara. axelsmycken är the new shit, har jag hört. besatt av nitar och strass som jag är så passar den trenden mig väldigt bra... funderar på att hitta en hobbybutik och göra egna, för att snygga till allt för väl använda plagg.

Rue de Rivoli

Metro: Hôtel de Ville, linje 1 (rådhuset i Paris)

dagen har spenderats med ännu mer shopping, något vi båda borde hålla igen lite med... tobias, som shoppade loss på zara's herravdelning, skyllde ifrån sig på mig och sa att det minsann inte är lätt att bo tillsammans med en slösaktig shoppoholic. jag låtsades som ingenting och ställde mig i kassakön...

vi mötte upp med systrarna. s längst med Rue de Rivoli. här kan man finna kända butiker så som Hög&Mager, Zara och Mango m.fl. är man istället intresserad av lite mer exklusiva småbutiker som inte ägs av ett internationellt franchisingföretag rekommenderas smågatorna kring La Marais, som ligger undefär i mitten av den långa shoppinggatan Rue de Rivoli (metro: Châtelet). här är priserna aningen högre än på de gamla vanliga mode-kedjorna, men personligen tycker jag att det är mer värt att spendera de pengarna i dessa områdena. det var även här dagens lunch avnjöts, innan systrarna s. var tvungna att ge sig av för att möta upp med en gammal vän.

tummen upp för tunnare ytterkläder kombinerat med stora, tjocka mössor vantar skor halsdukar you name it. kontraster, ja tack.

four months in paris

jag tänkte tipsa om en av mina favoritfilmer - passande nog heter den "2days in Paris". Ett otroligt humoristisk konstverk med en oslagbar dialog. handlingen utspelar sig, som titeln avslöjar, i Paris. om ett pars två dagar korta vistelse som slutar i kaos. hon är fransk och han amerikan. det säger sig självt...

samma gamla visa

nu sitter vi här igen. famför datorn och tv'n. och det enda program som inte är dubbat på franska, utan textat, är på holländska. score.

matlagning på rue d'labbe groult

anledning till glasögon: tobias hackar lök. anledning till inlägg: ingen som helst.

Musée Louvre

Metro: Palais Royale, linje 1 (ingång via Carrousel)

ända sedan jag tog studenten från Campeon Frigymnasium i helsingborg har jag känt mig sjukt intellektuellt understimulerad - jag läser bara bloggar, shoppar och dricker vin. en hel del vin dessutom. blir chockad när jag läser igenom gamla skolarbeten och tänker "var det verkligen jag som skrev det där?" därför kändes det märkligt att återupptäcka intresset för det konstnärliga arv vi faktiskt är berikade med. besöket på musée louvre gav liv till historien och fick en att inse att det man fascinerats av i skolbänken inte bara var en berättelse, utan grunden till den värld vi lever i idag. att man lagt tid och kapital på att bevara vårt historiska arv är något vi borde vara mer tacksamma för, då vi lever i en digital tidsålder där all information om vår samtid är lätt nedbrytbar. den förlorade tidsåldern. med andra ord kan man hitta på så mycket shit man vill, för det är ändå ingen som om hundra år kommer att kunna gräva fram någon information om det.

i alla fall. innan vi kom fram till vår destination för dagen, det omtalade musée louvre, ställde jag mig frågan: "är allt i paris störst i världen?" vi hade nämligen läst att även detta museum, precis som den lilla fjuttiga marknaden vi var på igår, skulle vara störst i världen. men ack, om detta inte är det största museum vår värld har att erbjuda så kommer jag faktiskt att döpa om mig till maud. och denna gången kommer jag att ha det som tilltalsnamn. den gigantiska byggnaden, som en gång var hem till den kungliga franska adeln, var i sig ett konstverk (jag minns inte så mycket mer än mona lisa och de fantastiskt utsmyckade väggarna och taken). under de drygt två timmarna vi spenderade på musée louvre hann vi endast besöka en liten del av det gigantiska konst-imperiet. den del vi idag besökte bestod av målningar. anledningen till att vi valde just den delen var för att vi som gamla nördiga campeoniter är relativt pålästa inom det området - kom alltså påläst till louvren, det gör hela upplevelsen mer fantastisk. det är inte en vanlig jävla turistattraktion man "bara måste se bara för att man är i paris". skamligt.

tips: är du under 26 år och har ett EU-pass? då kommer du in gratis på musée louvren. ställ er i kön till biljettförsäljningen, visa ert pass och få en fribiljett. denna använder ni sedan för att ta er in på själva museet.

bloggkrig

för att visa tobbe att jag visst kan använda fula bilder han lägger upp på mig så har jag härmed bytt header.

minnet börjar komma tillbaka

nu har vi alltså lyckats lokalisera en av de platserna vi var på i fredags: Le Tigre, 5 Rue Moliére. känner mig dålig som efter en vecka inte kan tipsa om ett enda bra uteställe i paris, men det här var nog trevligt. det ser i alla fall trevligt ut.

Les Puces de Saint-Quen

metro: Porte de Clignancourt, linje 4 (kort promenad, följ vägskyltarna)

om Les Puces de Saint-Quen är en av världens största marknader så döper jag helt ärligt om mig till maud. storleken var något ut av en besvikelse när man förväntat sig ett gigantiskt torg med stånd så långt ögat når - men sen är det väl så att förväntningarna är upplevelsens värsta fiende. men låt er inte luras av min negativa inledning! vad marknaden sedan hade att erbjuda var däremot upplyftande. där fanns allt ifrån väskor och skor till smycken och klockor, sjalar jackor musik konst you name it. inte så mycket kopior, mest billigare imitationer av kända märken. kommer man sedan utanför marknadens inhägnad blir man näst intill överfallen av folk med gucci- och armanikopior, till och med marlborokopior! för den som röker. usch. gör inte det.

detta var vad jag inhandlade under dagens besök på marknaden: en handväska med nitar nitar nitar, nerprutad till 20e. var inte rädda för att pruta på paris marknader, det är meningen att man skal diskutera priset.

Sacre Coeur

metro: Pigalle, linje 2 (promenad längst med Rue Lepic)

efter en timme kände vi oss klara med marknadsshopping och begav oss istället mot montmartre, för att äta lunch (man kan tro att det kostar skjortan att äta ute på turistfällorna, men håller man sig till luncherbjudandena och hoppar över drickan så kan man komma lindrigt undan - i dag fick vi tre rätter för 10e!) och ta oss en titt på den stora kyrkan Sacre Coeur. kyrkan är belägen på montmartre-kullen, paris högsta punkt, vilket ger en fantastisk utsikt. kan jag tänka mig... det var aningen mulet idag. men än dock tillfredsställande! live musik/dans och mysig stämning.

fler bilder från dagens äventyr finns att hitta hos tobias, hans blogg hittar ni här. resten av dagen har vi spenderat kring Les Halles, i hopp om att finna klubben Le Tigre ingen av oss minns från fredagens festligheter (det är som sagt där min mobiltelefon befinner sig just nu). vi fann det tillslut, efter säkert en timmes letande, men självklart var det stängt. en del svordomar och nervösa skrattanfall senare bestämde vi oss för att ge upp och ta oss hem...

ja. jag vet. jag har för mycket fritid att döda. men tobias tar sån tid på sig på morgonen (även om jag kanske inte är så mycket bättre själv....) lägenheten är städad, diskmaskinen provad och bakfyllan över. nu ska vi prova på att gå på en av paris marknader! men först hämta min mobil på en av de klubbar vi besökte i förrgår, Le Tigre.

ja. jag ser i princip lika dan ut varje dag. men ibland fastnar man vid ett slags uttryck, vilket jag antagligen gjort nu. CHA CHA!

nattbloggning och marilyn monroe

också var klockan nästan halv tre... lätt hänt när man sover bort en hel dag. just nu sitter vi under vars ett täcke i min bäddsoffa, surfar runt på nätet och kollar på en dokumentär om marilyn monroe. disken efter take away-maten vi beställde står fortfarande framme och synen av vår nystädade lägenhet är som bortblåst.

i morgon tänkte vi ta oss upp i relativt god tid, duscha av oss bakfyllan och bege oss ut på paris marknader. allt detta mörker får mig att bli lite smått deppig - bakfylleångest. hann inte se solen i dag. men i morgon. ny dag nya tag. nyktra drag.

allt eller inget

okej. metron slutar gå ett. man tar alltså sista metron ut i natten. sen börjar den inte gå igen förrän klockan sex på morgonen, vilket betyder att man inte är hemma förrän klockan åtta på morgonen, spyr lite också sover man bort hela dagen efter. allt eller inget. jag och tobias har sett döden i vitögat idag.

vi började med att gå till ett ställe som heter Truskel, vid rue montmartre. det är i de områdena, kring 2:a distriktet, som vi härjat rundor i natt. där finns en hel del att upptäcka, tyvärr minns jag inte speciellt mycket av det. det enda jag har att gå efter är kvitton på 30e styck och en borttappad mobiltelefon - tips! gå inte ut i paris (eller någon annan stans för den delen) med kontokortet. eller mobilen. som dock är upphittad, men pengarna kommer jag aldrig mer att se röken av.

nu kollar vi på melodifestivalen på SVT play - det suger mer än jag förväntat.

Då var det dags att försöka ge sig på paris nattliv. vad vi har hört så är det svårt att komma in på klubbar om man inte är totally fashion edgy on the top - de går alltså knappt på ålder (jag som nyss fyllt 20...)

det här är vad jag tänkt klä ut mig i. får se om det hjälper ett piss. annars så hittar ni väl oss på en sunkig bar bland förorterna.

ingen mer handdisk!

denna lägenheten upphör aldrig med att förvåna. hör och häpna - vi har inte bara en tvättmaskin utan även en diskmaskin! torra och spruckna händer is no more. det kan tyckas märkligt att vi inte upptäckt denna diskmaskin tidigare, eftersom sådanna apparater brukar ta en del plats, men tro mig - denna var väl dold!

en fredag eftermiddag

då var lägenheten städad, och jag må säga att det var något av det äckligaste jag tagit mig igenom. jag trodde aldrig att jag skulle bli en såndär vardagsskribent, men here we go - killen med paris-slang som bodde här innan oss lär ju inte ens ha försökt att få tummen ur röven och ens damma av lite. nej, den tycks ha fastnat där för gott. det blir väl så när den suttit där för länge, antar jag.

just nu inväntar vi axel, killen som vi egentligen inte vet vem det är, och vad fan han hänger hemma hos oss för, men som fixar en massa grejer i vår lägenhet och är dödligt snygg. det gillar vi. nu är det en upphängare till duschhandtaget, som varit trasigt sen vi flyttade in, som ska monteras upp. jag funderar ibland på att smått brännskada lägenheten, eller i alla fall pilla ner något, för att han skall komma to the rescue. så att man får se en man in action. läckert.

nog om det. i afton får vi fint besök av systrarna s., våra nya svenska vänner från sorbonne. vi tänkte äta middag tillsammans och sänka några flaskor vin för att sedan bege oss ut i parisnatten och se vad den har att erbjuda.

tidig morgon

då var man redan uppe. elektrikern skulle komma och läsa av gasen och elen. sjukt komplicerat, ansåg både jag och tobias. det är något vi fått lära oss här i frankrike - inget går smidigt, allt skal göras så komplicerat som möjligt (antagligen för att de inte vill ha några invandrare som oss, vad vet jag).

då var i alla fall det avklarat. nu väntar kaffet.

olyckligt kär i ingen speciell

nu när jag gett min in i bloggvärlden så har jag även börjat läsa aftonbladet-virtanens blogg i bokversion. han skriver om nöje, musik och storsdagsliv - med bas i stockholm. säga vad man vill om vår kära huvudstad, men boken den är läsvärd. och bloggen likaså kan jag tänka mig. olyckligt kär i ingen speciell heter den. läs. eller skit i det.

och nu spillde jag rödvin över min vita mac book.
god natt.

gott folk! bonnie et clyde har skaffat vänner (alla vet ju att facebook-vänner är de enda sanna vännerna...) två svenska söta små flickor, som tyvärr heter sofia och sophie - vad fan är det liksom?! jag som redan är handikappad på det området kommer ju att fucka upp totalt med att kunna skilja dem åt. från och med nu kommer jag alltså att referera till dem som systrarna s.

det är otroligt många svenskar som skal ta den kursen vi ska - course de civilisation française de la sorbonne. hittils har jag redan stött på en handfull sådanna - samtliga brudar. det är märkligt hur liten vår värld egentligen är. vi satt tillexempel på samma flyg som en av dem. men det mest otroliga är ändå att vi träffade en vän till en vän - tjej från helsingborg, årgång -90 och ProCivitas-student! vart tog alla fransmän vägen...?

Maud Olofsson - Paris edition!

även Maud Olofsson var med och shoppade idag. ett desperat försök från centerpartiets sida att öka medlemsantalet i cuf, sa vi. trevligt, sa hon.

La Fayette

Metro: La Fayette eller Opera

jag kan knappt gå. om ens skriva. dagens lilla shoppingrunda blev till ett 5h långt maraton! vi besökte som sagt La Fayette, Paris NK Magasin KaDeWe you name it. det var lite som att gå på museum - se men inte röra, priserna är ju extremt höga för fattiga studenter som oss (om man nu inte väljer att banta i tre månader och köpa en väska i stället...) själva byggnaden var i alla fall till belåtenhet - fantastisk arkitektur, vackra balkonger med attiraljer av guld och gigantiska takmålningar. storleken på varuhuset var även den fascinerande - en byggnad på sju våningar för damer och en lika stor för män och sen ytterligare en för inredning. vi orkade givetvis inte ta oss runt i hela La Fayette-imperiet, det hade i sig självt tagit 5h... men ändå. sevärt.

har man inte så mycket pengar att spendera, men ändå vill se La Fayette, så rekommenderas shoppingutbudet på Boulevard Haussman, gatan där La Fayette ligger. där kan man hitta allt från mango till h&m till zara (inte lika exklusivt och exotiskt, men än dock tillfredsställande). jag ska leta reda på lite mer intressant parisisk shopping en annan gång, i helgen skall vi tillexempel prova på en av världens största marknader - Les Puces de Saint-Quen.

resultatet av dagens shoppingrunda: jeansjacka med nitar från Mango, stickad pälsväst från h&m.

okej. det blev inget test för min del i går, och därmed inga spyor. än dock en del sura uppstötningar. eftersom jag tydligen är absulement debutant. vad det nu innebär. T. gjorde i alla fall provet, och sprang gråtandes därifrån. eller. okej. han grät inte precis men man kunde ana en viss oro i hans ansiktsuttryck... och det var han inte ensam om. efter det skriftliga nivåtesten skulle man snacka med en proffesseur. det gick helt okej för min del, med tanke på att jag aldrig lärt mig ett dugg franska i skolan. här var för en gång skull min hittepåfranska uppskattad! T. lyckades redan här med att göra en proffesseur upprörd, genom att använda sig av paris-slang. han hade förklarat att han gillade franskt käk (bouffe), vilket tydligen skulle refereras till som la cuisine françaises, det franska köket. väldigt underhållande tyckte jag.

resten av dagen spenderades på en del av paris turistattraktioner, bl.a. eiffeltornet o och champs elysée. sånt man ska se, ni vet. trevligt värre må jag säga, i sällskap med en god vän! i dag tänkte vi ta oss från de snordyra lyxaffärerna på champs elysée (där en tattig jävla cheeseburgare på McDonalds kostade 2.5 e) till lite mer afordable shopping kring NK á la Paris - La Fayette.

idag har jag varit och shoppat ett svart nagellack, för mina egna pengar. det kostade trehundrasjuttioåttatusenmiljoner dollar. jag vet att ni där hemma i era hyddor inte har råd med något sådant, men å andra sidan så är ni ju heller inte gifta med en fågel.

jag i tanke om två brudar vi stötte på både i går och i dag under inskrivningen. alltså stötte på som i såg i korridoren. inte stötte på som i låta kuken dingla. sånna där gröngölingar, som de såg ut att vara (om man får tillåtelse att låta fördomarna tala), har aldrig intresserat mig. speciellt inte i paris, där jag förväntat mig mörka anorektiska modellånga brudar i skyhöga klackar och en cigarett i mungipan. nej, dessa brudar var raka motsatsen av vad jag nyss beskrev - korta knubbiga krusigt hår alltid klädd i fjällräven och mossgrönt. ni vet, sånna som ger oss lite mindre miljövänliga idioter dåligt samvete över att vi slängde den där ölburken i soporna och stod de där extra minutera i duschen. bara genom att titta på dem. alltså, inte för att vi är äckliga (angående det där med duschandet), utan för att det är så förbannat skönt och avslappnande. ungefär som minuterna efter ett riktigt bra samlag (något som de kanske aldrig får uppleva eftersom de skippar duschandet). samlag. same lag. ett lag samer som rider på renar och sticker ner varandra med spjut. ursäkta sidospåret... vad jag egentligen ville komma fram till var att dessa två svenska brudar (ja, vi hörde dem tala svenska) personifierar den jag en gång var och aldrig mer vill vara. eller, det där med miljövänligheten borde man kanske hitta tillbaka till. hitta tillbaka till, inte anamma som livsstil.

inte för att jag är så jävla mycket bättre själv. men det är ju allmänt känt att det där med att trycka ner andra får en att känna sig bättre själv. ärligt och bra. jävligt sant också. erkänn. undra vad mossbrudarna tycker om mig. jävla snobb jävla idiot jävla svenskjävel som tror att hon är något bara för att hon flyttat till paris. jävligt sant.

le 2 février 2010

livet på Rue d´Labbe Groult leker. idag har jag och toad irrat runt på Sorbonnes huvudbyggnad - det är först när man är på plats som man inser hur stort universitetet verkligen är. vi försökte självklart anamma looken som medvetna franska studenter, men efter ett tag insåg vi att det var meningslöst och släppte fram de förvirrade små svenskarna inom oss... trots att arroganta och nedlåtande blickar letade sig fram genom de enorma korridorerna. men, vad fan, vi kommer själva gå runt som stroppiga storstadsbor när vi kommer tillbaka till helsingborg! (så, nu var det sagt och jag förväntar mig därmed inga kommentarer när detta väl inträffar...)

...angående mitt förra inlägg, det där om blod svett tårar spyor, så har detta ännu inte inträffat. cepedålig på franska som jag är så fattade jag inte att nivå-testen först kommer att äga rum i morgon kl 14.00 (anledningen till att jag skriver ut klockslaget är alltså att det är då det ska bes för mig, och torkas spyor). jag menar, vem fan kan skriva ett grammatiktest på ett främmande språk utan att fucka upp totalt? ingen. hoppas jag. så att det inte bara är jag.

vi tänkte även ta på oss träningsdojjorna och bege oss ut på lite sightseeing! jag har nu bott i paris i 48h och har ännu inte sett annat än toppen av eiffeltornet (som kan ses från vårt sovrumsfönster). oacceptabelt, säger en sann turist. fuck det, säger jag. en sann parisare. eller en eländig kopia. vad fan vet jag.

PARIS, tagning två.

Idag har vi, alltså jag och min trogna följeslagare T., irrat rundor i Paris. det har nämligen visat sig vara så att T. inte är en så genialisk parisare som jag förväntat mig att han skulle vara, vilket har lett till en del mindre nervsammanbrott och funderingar över vad det egentligen är jag gett mig in på (eller, rättare sagt, vad det egentligen är T. har lurat med mig på).

anyways, inskrivningen på Sorbonne gick som planerat (inte som förväntat dock, jag hade föreställt mig mer blod skrik tårar). vad morgondagen har att erbjuda kommer däremot att innehålla både blod skrik tårar, och en hel del svett - vi ska skriva en del tester i franska för att se vilken nivå man ligger på. T. kommer nog att klara sig undan relativt bra (med bara tårar och svett), jag däremot kommer att ligga i mina egna spyor och be om nåd från en grym gud. grymmast av dem alla. mon dieu.

något som däremot fått mig att andas någorlunda lugnt och stilla är lägenheten. en rymlig men mysig tvåa, i (enligt mig) en gammal parisisk stil. men vad fan vet jag, trivs gör jag i alla fall. jag tänkte bifoga lite bilder på den, för den som är intresserad. och en bild på T., som tagit det där med "ny stad - ny stil" på lite för stort allvar...

PARIS, tagning ett.

Nu när man väl är framme och får ta del av denna stad, och dess för tiden förvånansvärt milda klimat, är biverkningarna av en tre timmars försenad flygtur relativt obefintliga. Ni vet hur det är - man sitter på sin värkande stjärt i ett flygplan som vägrar lyfta på grund av diverse väderproblem, iPhonen är död och (som grädde på moset, socker i kaffet, whateveryoudliketocallit) så sitter där barn med på flyget. jag avskyr (för tillfället) numera officiellt barn och kommer aldrig att skaffa mig några sådana (i alla fall inte sådana med snobbiga attityder och snoriga näsor, lortiga fingrar, efterblivet tal... och så kan vi hålla på i evigheter).

Paris är i alla fall inte efterblivet, mon dieu.