jag i tanke om två brudar vi stötte på både i går och i dag under inskrivningen. alltså stötte på som i
såg i korridoren. inte stötte på som i
låta kuken dingla. sånna där gröngölingar, som de såg ut att vara (om man får tillåtelse att låta fördomarna tala), har aldrig intresserat mig. speciellt inte i paris, där jag förväntat mig mörka anorektiska modellånga brudar i skyhöga klackar och en cigarett i mungipan. nej, dessa brudar var raka motsatsen av vad jag nyss beskrev - korta knubbiga krusigt hår alltid klädd i fjällräven och mossgrönt. ni vet, sånna som ger oss lite mindre miljövänliga idioter dåligt samvete över att vi slängde den där ölburken i soporna och stod de där extra minutera i duschen. bara genom att titta på dem. alltså, inte för att vi är äckliga (angående det där med duschandet), utan för att det är så förbannat skönt och avslappnande. ungefär som minuterna efter ett riktigt bra samlag (något som de kanske aldrig får uppleva eftersom de skippar duschandet).
samlag. same lag. ett lag samer som rider på renar och sticker ner varandra med spjut. ursäkta sidospåret... vad jag egentligen ville komma fram till var att dessa två svenska brudar (ja, vi hörde dem tala svenska) personifierar den jag en gång var och aldrig mer vill vara. eller, det där med miljövänligheten borde man kanske hitta tillbaka till. hitta tillbaka till, inte anamma som livsstil.
inte för att jag är så jävla mycket bättre själv. men det är ju allmänt känt att det där med att trycka ner andra får en att känna sig bättre själv. ärligt och bra. jävligt sant också. erkänn. undra vad mossbrudarna tycker om mig. jävla snobb jävla idiot jävla svenskjävel som tror att hon är något bara för att hon flyttat till paris. jävligt sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar