uppdatering

jag har syndas (läs: shoppat). second hand, dock! billigt och jävligt bra. bilder och vägbeskrivning senare. nu: sängen.

nostalgi.

ytterligare en vän - denna gången ett resultat av vår lärarmiddag innan studenten! fråga min inte hur och varför. jag tror att det är tobias som ligger bakom detta påfund. som vanligt..

long lost love?

idag såg min vän A. louis garrel runt bvd st germain. igen. alltså för andra jävla gången. ni vet brodern från bernardo bertoluccis the dreamers? jag borde hänga mer i de områdena. visserligen är han tillsammans med presidentens frus äldre syster, valeria bruni, men har det någonsin spelat någon roll i det här landet? eller snarare i den här staden.

je ne suis pas alcoolique, je suis célibataire.

ibland orkar man inte uppdatera och blotta sig själv. ibland vill man bara ha förståelse. så nu drar vi ett streck över dagen d och går vidare.

Fashion Week 2

I dag är den sista dagen på paris fashion week. lite tråkigt eftersom varken jag eller tobias förmått oss att försöka ta sig in på visningar och efterfester. nästa år?

igår fick vi dock ett litet smakprov på vad denna uppståndelse is all about. efter skolan begav vi oss till tuillerierna för att försöka ta oss in på cloés visning - något vi blivit inbjudna att gå på av vår (före detta) vän och frilansande modejournalist, sadi (jag frågade tobias vad han hette i efternamn och fick "sadi behöver inget efternamn" till svar). denna man har ringt och väckt oss flertalet gånger för att ordna en visning vi tillsammans skulle kunna gå på. men självklart, när det verkligen gäller och man själv ringer tillbaka så svarar inte miffot. så vi spenderade istället vår tid utanför det gigantiska tältet och avundades gästernas gucci-väskor och louis vuitton-skor. paparazzifotograferna var på helspänn, och vi likaså, för när visningen var slut stormades platsen av kända ansikten och vackra munderingar.

nina garcia, moderedaktör på elle och marie claire magazine (ni kanske känner igen henne som en av domarna i heidi klums designerprogram project runway?) var där, men fastnade inte på bild. vet inte om det är för att hon inte är fotogenisk eller för att hon helt enkelt är hal som en ål. hon fick i alla fall mitt hjärta att bulta.

vi skådade även modellen raquel zimmermann, som tydligen gick visningen för cloé. otippat men sant. hon är ju vacker som få och fick mig att spy upp allt jag ätit sedan 1973. man brukar ju säga att the camera adds five punds, och det måste den fan göra för något smalare och vackrare har jag aldrig sett i verkligheten.

sedan tyckte vi oss även se italienska vogue-gudinnan anna della russo, men det finns tyvärr inga säkra källor på detta - min vän atefeh var nämligen flitig med kameran! kolla in hennes blogg här för bilder och dylikt.

cover self service magasine spring/summer 2009, foto: ezra petronio

bild från media.photobucket.com

sue me.

note to self!

lita aldrig på fransmän. speciellt inte dem med zebra-handskar, stora pälsar och glittriga handväskor som snortar kola och bara sover två timmar om dygnet.

Fashion Week

för er som inte visste så har det i alla fall varit fashion week här i paris de senaste dagarna, något som jag och tobias nu i efterhand ångrat att vi inte lagt mer tid på att besöka. men lite har vi i alla fall fått ta del av den...

torsdagen jag i det förra inlägget beskrev slutade tydligen på truskel. när jag och min norska väninna är ute och röjer så brukar det sluta så.. (vi må friske opp stemplene våre snart!) jag hade trillar ut i rökrutan med de högklackade skorna på huvet och klänningen inne i badrummet - och ciggen i högsta hugg. jag tar tag i första bästa rökare jag ser och utbrister: avez-vous un briquet? en mening som jag vid det laget inte anade skulle ta mig vidare på nya äventyr. killen kollade förvånat på mig och svarade bien sûr, självklart.. vi började prata och kom fram till att han urspungligen var isreal och kom från eilat, staden där min mammas syster och hennes familj bor. vi började genast diskutera uteliv och en bar vid namn babugi som jag frekvent besökte när jag var där för något år sedan. och utan att veta ordet av så sitter vi och pratar om bartendern där som jag.. hm.. vad ska man säga.. knullade med? de känner tydligen varandra och tack och lov att jag var full för annars hade jag skjutit mig själv. nu ska jag bara ta och radera lite vänner från facebook..

jag gav i alla fall killen mitt nummer. eller, jag måste ha gjort det för i söndags fick jag ett samtal från ett okänt nummer. jag och tobias satt i soffan och förbannade oss själva och vår bakfylla när min telefon ringde. en röst jag inte kände igen sa daaarling, emelie, come drink champagne with me! killen bakom rösten hade tydligen nyss varit på ett fashion week-event och satt i en taxi för att häma mig. hämta oss, bestämde jag. spänd som ett litet barn på julafton väntade vi på att taxin skulle anlända och ta oss vidare ut i natten. väl inne i bilen så kände jag överhuvudtaget inte igen killen i kostym och ray ban-solglasögon, men jag spelade med sa bonsoir daaaarling och gav honom den klassiska cheek-to-cheek-pussen. det var först när han började tala om israel som minnena började komma tillbaka...

han tog oss till restaurant georges uppe på centre pompidou, en takvåning med utsikt över hela paris. VIP-avdelningen, såklart. är man fashion så är man. inte vi då (han gav mig en ynka timme att duscha av mig bakfyllan och vakna till liv), men han ansåg ju sig tydligen vara det. jag har aldrig känt mig så utstirrad och snead i hela mitt liv, som om ens sällskap definierade en på något sätt. kvällen slutade med champagne och branschfolk, främst modejournalister, på La Fidélité i 10e arr. lite för bra för att vara sant (och det var det också när åtskilliga hångelförsök påbörjades och jag tröttnat på herr jag-är-så-famous). you have to kiss me! you'll make me look bad! people know who i am! jag vet inte vem fan du är och jag skiter i vilket. jag hånglar inte upp ett 37årigt miffo, jag för övrigt trodde var stenbög, bara för att komma in på ett fashion week event. (HA! det trodde ni inte om mig, va?)

vi fick en inbjudan i alla fall.

Thuuursday

Bonheur des Dames

40 Rue du Colisée

metro: Saint-Philippe du Roule, linje 1

utgång med 11 av mina brudar på bonheur des dames, en klubb i tjejernas anda! kl 2130 är det insläpp för girls only, men långt i från alla får komma in - har du glömt de högklackade skorna hemma eller inte brytt dig om att spackla ansiktet så kan du förbereda dig på förnedring i dörren. detta kan tyckas vara märkligt om man kommer från äckliga helsingborg där brudar med brun-utan-sol-rand, mjukisbrallor, kawasaki-skor och den oförglömliga JL-tröjan fortfarande kommer in. det är inte så att man måsta bära värsta chanel-dressen eller louis vuitton-skor för att komma in (själv bar jag en klänning från asos.com och bronx-skor), men högklackade skor och ett vårdat yttre är ett måste för att man ska få ta del av kvällen!

med tanke på att allt är gratis (förutom garderoben som kostar 2e..) så är dessa kraven inte speciellt höga - kvällen börjar med fri bar, vilket innebär gratis vin och drinkar i obegränsade mängder tills klockan slår 1200. dessutom bjuds det på gratis mat, kyckling stekt potatis sallad dessert (det är förvisso samma mat varje gång, men för en fattig student som mig så spelar det ingen jävla roll). höjdpunkten på kvällen var dock inte den fria baren, faktumet att där fanns ett rökrum (pälsarna hängde i garderoben och kylan utanförvar inte speciellt lockande) eller den goda maten, utan de manliga stripporna som steg på scenen runt 2300.

har man scenskräck eller fobi för halvnakna gorgeous män så skal man hålla sig på bra avstånd från scenen - här dras flickorna nämligen upp för dans och petting och you name it. det kan tyckas vara olikt mig att inte ta denna chans, men eftersom den fria baren var på väg att stänga så var min mun upptagen med annat än att tråna efter pojkar. men vad är då hela poängen med denna kvällen, kan man fråga sig? att tjejer ska få umgås med tjejer utan att behöva vara på gayklubb eller ofrivilligt antastas av män? nej, mina damer (och herrar?), klockan 0000 är det nämligen insläpp för killarna. även här gäller dresscode. kanske inte högklackat då, men definitivt ett jackset. inträdet för kvällen är gratis även för dem, men nu kostar det att handla i baren. mycket. därför bestämde sig jag och mina flickor för att dra oss vidare ut i natten...

det kan tyckas vara ett ganska svinigt koncept, att först supa tjejerna fulla kåta upp dem med strippor och sedan släppa in snygga brunstiga män - men är man inte naiv och dum i huvudet och accepterar att vi faktiskt lever i ett sexgalet samhälle så är detta ett fett tips. ni kommer att se mig där fler gånger...