alice au pays des merveilles

för några lördagar sedan begav sig jag, tobias och vårt G till grands boulevards för något annat än shottande på café oz och svettandes på le truskel - det var bio som stod på agenden. och inte bara vanlig bio, utan vi provade det där nya 3D formatet (något som tycktes vara nytt för samtliga då ingen av oss tycktes kunna sitta still under föreställningen).

som det stora tim burton-fan man är så var man ju självklart tvungen att se alice i underlandet, eller alice au pays de merveilles som det så fint heter på franska. aningen besviken må jag erkänna att jag blev - hade förväntat mig något annat av timpan, något mer... tim butronisch. (äntligen något annat från hans sida, kan man höra många säga - men hallå! är det tim burton man vill ha så är det väl tim burton man ska få?) castingen var dock, inte helt oväntat, fantastisk. äntligen kände man sig hemma i sann tim burton-andra. där fick man i alla fall vad man förväntat sig - sämsta rollprestationen, enligt mig, utfördes av den vackra, och annars så breathtaking, Anne Hathaway. jag kan också bli extremsminkad och spruta in paralyserande steroider i armarna. bästa rollprestationen var, otippat nog, nykomlingen Mia Wasikowska som spelar självaste alice. konstigt nog är det inte alla som håller med mig om detta... hon refereras till som ful och tafatt, vilket antingen beror på att hon är polack eller för att hon näst intill är street castad (vilket gör henne lika dödlig som oss andra, och därmed genereras avundsjukan inom oss). eller så är alice helt enkelt ful och tafatt, vilket gör hennes prestation ännu mer lysande.

jag och Ta. i våra extremt snygga, och framförallt sexiga, 3D-glasögon. lyckas någon ta en vacker bild på någon bärandes 3D-glasögon så mejla den till mig så lovar jag att posta den här och hylla er i resten av mitt liv. (soelberg.emelie@gmail.com)

a+!