Tvåsamhet

det problematiska med tvåsamhet är att den kräver en god kondition, en hyfsad grundfysik. man måste alltid vara på språng, vara alert, redo när ens hjärtas vän behöver det. och för att inte tala om när man själv behöver det. ibland känner jag mig jävligt otränad på den fronten, trots att det enda jag gör såhär efter studenten är att hänga på aktiverum, pumpin' some iron. gnista var aldrig något vi hade den sista tiden, det vet nog både du och jag, även om jag ibland försökte göra vårt kärleksliv till en scen ur en hollywoodfilm. men det var ju inte din grej. idag har jag lagt ner hela den där hollywood-bullshitten och ägnar mig åt mer realistiska, franska produktioner som näst intill alltid sutar i tragik, för att sedan trösta mig med den där oemotståndligt snygga franska skådespelaren som inte kan ett ord engelska. jag föddes i en cocktailklänning och diamanter, jag föddes för att snorta kokain på de största rock-klubbarna världen över. inte för någon vars största lyx är en Statoil-cigarr på nyår. det problematiska med dig och mig är jag. det problematiska med tvåsamget är jag. fuck. 

Louis Garrel - Les Chansons d'amour, av Christophe Honoré 2007